SVL i debatt: Spriten kan inte rädda statens finanser
Att använda höjda skatter på alkohol är enligt studier ett väldigt ineffektivt och oprecist finanspolitiskt verktyg för att öka statens intäkter, skriver Elisabeth Due, vd på Sprit & Vinleverantörsföreningen på Di Debatt den 6 februari.
Utredningen Beskattning av viss avkastning från riskkapitalfonder (Fi2025/00173) föreslår bl.a. att skatten på alkohol ska höjas i syfte att finansiera utredningens förslag. En nyligen framtagen rapport som Handelns utredningsinstitut (HUI) genomfört på uppdrag av Sprit & Vinleverantörsföreningen (SVL) visar dock att alkoholskattehöjningen som genomfördes den 1 januari 2023 inte bidragit till ökade skatteintäkter i den omfattning som regeringen beräknade. Höjningen ledde inte heller till minskad alkoholkonsumtion.
Motiven till att alkoholskatten höjdes både 2023 och 2024 var för att å ena sidan stärka folkhälsan, å andra sidan att de ökade skatteintäkterna skulle användas för att finansiera en höjning av försvarsanslaget. Båda dessa motiv står i rak motsats till varandra.
Stärkt folkhälsa bygger på att konsumtionen minskar, medan stärkta skatteintäkter bygger på att konsumtionen förblir densamma eller ökar. Resultatet är att inget av dessa motiv infriades. HUI konstaterar i rapporten att endast en tredjedel av den budgeterade intäktsökningen mellan 2022 och 2023 förverkligades. Rådande beräkningsmodell för skatteintäkter till följd av alkoholskatt är därmed inte helt tillförlitlig, något som även Riksdagens skatteutskott själva konstaterat i en utvärdering från 2015.
Sett till konsumtionsutvecklingen fastslår HUI att alkoholkonsumtionen minskade lika mycket som hushållens generella konsumtion minskade under 2023. Slutsatsen av detta är att alkoholkonsumtionen av den anledningen troligtvis hade minskat lika mycket, oaktat om skattehöjningen ägde rum eller ej. HUI fastslår även att bristen på data och underlag gör det svårt att utvärdera alkoholskattehöjningens effekt på människor som lever med risk- och missbruk.
Resultaten från rapporten är allvarliga och visar att höjda alkoholskatter inte är ett effektivt politiskt verktyg, oavsett om det handlar om att stärka folkhälsan eller att finansiera andra politiska satsningar.
Trots att alkoholskatten inte är ett effektivt politiskt verktyg har höjd alkoholskatt tidigare genomförts med syfte att minska alkoholkonsumtionen i Sverige. Det är värt att notera att det som utredningen nu föreslår, att höja skatten på alkohol på enbart finanspolitiska grunder, är ett stort avsteg från syftet med punktskatter på alkohol då höjda skatteintäkter bygger på att konsumtionen upprätthålls eller ökar, istället för att minska.
Alkohol ska naturligtvis konsumeras måttfullt och på ett ansvarsfullt sätt. Sedan 2004 har totalkonsumtionen och andelen av Sveriges befolkning med riskbruk av alkohol minskat successivt.
Till viss del verkar detta bero på en beteendeförändring främst bland yngre. Men framför allt har alkoholmonopolet en viktig del i denna utveckling. Systembolagets ålder- och nykterhetskontroller tillsammans med deras informationsuppdrag är det enskilt viktigaste styrmedlet vi har för att minska risk- och missbruket.
Allt för höga alkoholskatter riskerar att medföra ett flertal direkta negativa konsekvenser. Bland annat riskerar monopolets funktion att undergrävas genom att inköpen av alkohol flyttas från Systembolaget till smuggelsprit som ofta hamnar i händerna på ungdomar. Dessutom vet vi att den storskaliga smugglingen av sprit genomförs av kriminella nätverk som använder detta som finansieringskälla för annan brottslig verksamhet.
Det är hög tid att samhällsdebatten om alkohol blir mer faktabaserad och att alkoholskatten upphör att vara ett politiskt slagträ som används tid för annan. Detta för att värna folkhälsan och inte minst främja nödvändiga politiska investeringar som kräver säkra och förutsägbara finansieringskällor.
Elisabeth Due, vd, Sprit & Vinleverantörsföreningen (SVL)
Debattartikeln publicerades i Dagens Industri den 6 februari.
