SVL i Upsala Nya Tidning
Publicerad i Uppala Nya Tidning 14/9 2026
Nu har äntligen studentlivet i Uppsala kommit igång. Med studenterna kommer också glädjen och förväntan och självklart; gasquerna. Dessa gasquer är en av de sista utposterna som bevarar en svensk kulturtradition, en dryck så viktig att vi på Sprit- & Vinleverantörsföreningen arbetar för att göra den till en del av vår framtida kulturkanon: Punschen.

Punschen är numera unikt svensk och har en historisk koppling till Svenska Ostindiska Companiet. De obligatoriska ingredienserna, Batavia-arrak, socker, te och citroner, var fyra av de exotiska varor som fartygen förde med sig från Fjärran Östern.
Innan spritmonopolet 1917 var den svenska punschbranschen både dynamisk och mångfacetterad. Vinhandlare gjorde ofta egen punsch och i många svenska hem hade man ett eget familjerecept. Utbudet sträckte sig från den strama och starka militärpunschen till den billiga Lundapunschen.
Idag hindras krogar, konferensherrgårdar och för den delen nationerna från att ta fram sin egen unika punsch av folkhälsomyndighetens allmänna råd. Alkohollagen i sig definierar tillverkning som ”varje förfarande varigenom sprit framställs eller utvinns.” Gemene man, och en del kommuner, tolkar detta som att såvida varken mängden alkohol eller styrkan därav blir högre än i de ingående ingredienserna har ingen tillverkning skett. Men andra kommuner, med stöd av Folkhälsomyndigheten, hävdar att all förändring av alkoholhaltiga drycker är att likställa med tillverkning.
Det är en hämsko för cocktailbarer, där vissa typer av drinkar bara kan göras genom förberedelse. Det kan till exempel handla om att eklagra vissa cocktails för att få fram nya smaker eller att producera en klar drink med alla smakämnen kvar
Detta bygger på en rädsla från Socialdepartementet, i samband med framtagandet av dagens alkohollag. De fruktade att all blandning och smaksättning av spritdrycker utom kryddning av brännvin, som har ett uttryckligt undantag, kommer att leda till ett ökat flöde av illegal alkohol i omlopp på krogen.
Avvägningen att inte definiera kryddning av snaps som tillverkning, men att hävda att all annan smaksättning och blandning av alkohol är det, sker efter avstämning med 41 alkoholhandläggare där man konstaterar att ”många hade emellertid farhågor” om så kallade shotsblandningar som man ”haft tillsynsärenden om” och att dessa ”ofta” involverade illegalt anskaffad alkohol. Vare sig ”många” eller ”ofta” kvantifieras i utredningen från 2009.
2010, när nuvarande alkohollag antogs, var penningtvätt och svarta pengar i krogbranschen ett samhällsproblem. Med kassaregister och minskad kontanthantering är det problemet långt mindre idag.
Allt detta får till följd att den hantverksmässigt tillverkade punschen är hotad. Folkhälsomyndighetens tolkning av alkohollagen krogar och barer från att utveckla egna recept. Samtidigt finns grundspriten som ger drycken dess karaktär, arraken, inte ens i Systembolagets ordinarie sortiment. Den är idag ren ordervara, vilket gör att den som vill göra egen punsch ofta tvingas köpa en hel låda om sex flaskor. Detsamma gäller för övrigt den sötsugna som vill göra äkta arraksbollar. Genom att återuppliva vår gemensamma punschkultur kan tillgängligheten bli bättre.
Men framför allt är det här en principiell fråga. Sverige behöver spelregler för alkohol som bygger på fakta och goda underlag, inte farhågor eller åsikter. För det andra behöver vi säkerställa att lagstiftning som är avsedd för något helt annat inte lägger krokben för vare sig innovation eller främjande av det svenska kulturarvet.
Framför allt handlar det dock om proportionalitet. Det är bra med en alkoholpolitik som värnar folkhälsan, men myndigheterna väljer ofta inte det minst ingripande sättet att uppnå detta. De kontrollsystem som finns idag gör restriktionerna både otidsenliga och onödiga. Släpp punschen fri!
Elisabeth Due, VD för Sprit- & vinleverantörsföreningen